honsprangvilse

Bakade precis en kladdkaka med After Eight i. Smaken blev helt okej, men konsistensen blev alldeles för kladdig. På grund av att jag, som vanligt, inte hade in kakan tillräckligt länge i ugnen. Ändå följde jag receptet. Undra vilka superugnar de som skriver recepten har egentligen. Nej tacka vet jag Lindts mörka choklad med havssalt i, inga krusiduller. Bara supergott.

Känner att jag har blivit sådär tråkig igen. Men jag ska försöka att bättra mig. Men min dator är så jävla seg så jag får god lust att kasta ut den genom fönstret. Ska försöka att inte göra det.

Saknar förstås min Erik, trots att jag fick sova bredvid honom inatt. Det är guld värt att få göra det. Och att han, trots att han jobbar långt härifrån, vill komma och sova bredvid lilla mig. Han är underbar. Skulle vilja veta hur många superlativ jag har använt om honom i den här bloggen.

Nu blev jag sugen på Finncrisp och blåbärste!

Skulle lagt upp en bild. Men det ville sig inte.

Jag måste erkänna en sak. Jag tittar på Big Brother, och jag älskar det. Jag tror jag har tittat på varenda säsong, förutom den första. Och jag har alltså följt dem slaviskt. När jag fick höra att Big Brother skulle börja igen så jublade jag inombords. Jag har alltid sagt att om Big Brother någonsin skulle börja igen, så skulle jag söka. Men jag är en liten chicken. Dels så var jag inte 18 när man kunde söka, och dels har jag en pojkvän som jag vet antagligen som skulle dumpa mig om jag var med i Big Brother. Så det var inte värt det. Det är roligare att kolla på andra som gör bort sig. Skitkul! Min favorit är Rodney, som alla andra verkar hata. Jag tycker han är skön, och rätt så jäkla snygg. Tjejerna verkar lite småjobbiga. Eller ja, det är väl egentligen bara en enda hög av white trash - men jag tycker om det i alla fall! Döm mig inte. 

Nu ska jag kolla på halv åtta hos mig och äta risifrutti!


Roddan!

Melodifestivalen var bra, Eric Saade var faktiskt bäst. Han var ett litet energiknippe. Har bilder, men jag orkar inte lägga upp dem nu. Det var roligt i alla fall. Innan så fick vi jättegod mat hemma hos Eriks mamma.

I eftermiddag har jag körlektion och sedan blir det kalas igen. Eller ja, lite födelsedagsfika hos min farbror. Det är många kalas nu i början av året.

Milla fyllde ju år i söndags. Hon var alldeles salig över alla paket. Och det är så härligt att se min lilla tjej vara så lycklig. Det är hon värd. Gladast blev hon nog över sitt Pippi-tält, hon och Nemi var som galna och sprang in och ut ur tältet hela tiden. Och så ska jag få en liten kusin till! Nemi ska bli storasyster och vi får ännu ett tillskott till vår knäppa släkt! Mycket roligt.


Milla i Tingeling-utstyrsel och mina favoritkillar. Älskar dessa filurer mer än livet självt!

Ikväll ska jag göra något som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle göra. Jag ska kolla på Melodifestivalen i Cloetta Center. Känns lite spännande, inte för att jag är något direkt Melodifestival-fan, men det ska bli kul att se om Eric Saade ser lika bebisrumpelen ut i verkligheten som han gör genom tv-rutan. Innan detta ska vi åka och äta hos Eriks mamma. Vet inte riktigt vad det bjuds på än, men det blir säkert finemang!

Imorgon är det den 20 februari och då fyller min lilla Millapilla 3 år. Har läst på facebook att Dante är sjuk, men jag och Erik tänkte åka dit och ge Milla presenter i alla fall. Om det går för sig för far&styvmor. Usch, styvmor låter så elakt. Tänker på den elaka styvmamman i Askungen. Far&fars fru. Låter kanske inte mycket bättre. Far&Lotta. Så får det bli. Sedan tänkte jag föreslå att vi åker tillbaka hit och sover, om inte Erik vill sova hemma.

Känner att jag borde börja söka jobb snart också, men jaa..

Jag har egentligen inget att säga. Min lediga tid består av Glee-tittande i princip. Idag har jag visserligen varit på stan och köpt present åt min syster. Borde plugga franska då jag har prov imorrn, men jag har ingen lust just nu.

Imorrn fyller min kära mor 39 år. Hon börjar bli uppåt åren hon också nu! Erik kommer hit, sover här, och på lördag ska vi till Cloetta Center och kolla på melodifestivalen. Blir nog roligt! Och söndagen består utav ytterligare ett kalas för lilla Millabus. Jag har köpt en Tingeling-klänning och en MyLittlePony-målarbok åt henne. Hon älskar Tingeling, så hon blir nog glad.

Nu ska jag nog ta och ringa min skrutt!

Idag är det Alla Hjärtans Dag. En dag som inte betyder ett dyft för mig. Tycker att det är en otroligt överskattad dag. Kanske för att jag alla tidigare år varit singel, ganska ful och aldrig fått häjrtformat godis av någon annan än mina föräldrar.. Men! Nu ska jag inte säga något, för nu i samma stund som jag skrev tidigare mening, kom min pojkvän in genom dörren med en bukett rosor! Det trodde jag inte. Jag gillar överaskningar, men blir sällan överaskad. Förutom nu när jag har skaffat mig en underbar pojkvän. Han är så perfekt. Han berättade precis att han har planerat det här sen i fredags. Samma fredag jag sa att jag aldrig firar Alla Hjärtans Dag, och då vi bestämde att vi inte skulle köpa något till varandra. Sen så har han gått och lurat på det här ända sen dess. Han är bättre än nån annan jag känner, på att hålla hemligheter. Min lilla prins. Älskar honom så mycket att det nästan gör lite ont i mig.

Nu ska jag gå och pussa på honom!

Håkan Hellström är en av de bästa live-artisterna jag vet. Jag har inte sett jättemånga live, men jag har läst många recensioner, sett klipp på YouTube och sett några stycken på riktigt. Varav Håkan två gånger. En gång i ett publikhav på Way Out West, vilket var en upplevelse utan dess like. Den andra gången på första parkett i Cloetta Center, och det var fantastiskt. Vilken människa han är! Jag är så otroligt fascinerad av honom. Han gör varje låt så himla bra. Och en blandning av gammalt av nytt, med låtar som varenda en i publiken kunde. Alla låtar var fantastiska, och jag kan inte välja en favorit. Men jag menar, att höra Ramlar, Klubbland, Kom igen Lena, En vän med en bil, och en hel drös fler gamla låtar blandat med ett antal från de nya skivorna. Ja, det var, för att uttrycka mig så fult jag bara kan: så jävla göddigt!

Sen, Håkans dans & hans små historier och anekdoter! Och att Lars Winnerbäck kommer upp på scenen och sjunger Försent för Edelweiss tillsammans med Håkan... Vet inte vad jag ska säga. Håkan, I'm forever yours!

Håkan & Lasse (eftersom det inte går att lägga upp videos här...). En aning gapigt, men folk var galna. Ganska fint ändå.

Känner mig hängig och krasslig. Har kollat på Glee i princip hela dagen. Fastnat för det. Helt underbar serie.

Ser fram emot torsdag. Då ska jag gå och kolla på Håkan Hellström med min farbror Ronny! Fick ju biljetterna i julklapp och nu är det dags. Ska bli görkul.

Helgen är ännu oviss. Vet att det inte lär bli mycket kvalitetstid med min man, men det är smällar man får ta när det vankas jobb och antagligen match. Får se hur vi löser det. Något kommer vi nog på, det gör vi alltid!

Helgen blev helt perfekt sen i alla fall. Jag slutade vara tjurig och allt blev hur bra som helst. Jättegod mat, mysig bio (trots att filmen var dålig) och ja allt var bäst. Som alltid med min fina. Han åkte ifrån mig imorse. Glömde sin jacka och mössa, för typ tionde gången. Min lilla klant. Tur att han inte behöver dom speciellt mycket i veckan när han jobbar.

Ska försöka göra mig lite representabel och sedan gå till skolan för att ha naturkunskapslabb med Sven. Usch.

Har lite utav en tjurdag idag. Vet inte varför, kanske är trött. Eller så har jag bara en dålig dag. Sitter framför datorn hos Erik just nu. Han rakar sig, eller nåt. Låter som det. Nu tappade han något, antagligen rakapparaten, följt av kommentaren "oups..". Tok.

Får se till att gaska upp mig lite tills ikväll. Som bekant ska jag inte till tackfesten, kanske tur det för jag skulle nog tjurat ihop och fått snefylla i alla fall. Positivismen är på topp! Heter det positivism? Vet ej. Nej men vi ska ju iväg ikväll, blir nog bra. Har hört att filmen vi ska se är en tjutfilm. Svinalängorna, med de forna makarna Rapace. Hoppas den är bra, kanske vore skönt att tjuta lite.

Imorrn ska vi äta lunch hos svärisarna. Sen åker jag till pappa.


En ung Erik. Inget skägg (ser ut som en babyrumpa hehe), och mycket hår. Lika snygg då. Inte lika manlig kanske, lite mer pojkig. Fast som sagt, sjukt snygg i alla fall. Älskar honom. Synd att han får stå ut med mig när jag tjurar bara.

Sitter i skolan, Caffis för tillfället. Har egentligen Historia B och ska skriva om Håkan Sthåle och hans jävla adling. Har spelat spel hela lektionen. Ojsan. Men jag är nästan klar med Ståhlejäveln i alla fall, så det gjorde inte så mycket. 

Ikväll ska jag åka till min fina fina Erik. Har blivit lovad god mat. Ska bli jättemysigt. Morgondagen kommer också bli mysig, på kvällen ska vi ut och äta och gå på bio. Vi har varit ihop ett halvår i helgen (och inte varit på bio en enda gång hittils!). Underbart. Älskar honom. Fast det vet ni ju. Och han med.

Idag träffade jag min gamla dagmamma Tyra på Ica. Hon har alltid varit gammal, men ändå sett likadan ut. Jag tycker inte att hon ser äldre ut idag än vad hon gjorde för 15 år sedan när jag gick hos henne. Jag gick inte på dagis när jag var liten, varför vet jag inte. Men jag gick hos dagmamma med ungefär 4 andra barn (först var det ett par stycken till, men de var äldre än oss så tillslut var det bara vi fem kvar). Vi var en rolig liten skara. Jag älskade det. Man fick mycket uppmärksamhet och samtidigt lärde man sig att vara självständig och blev behandlad så individuellt. På ett dagis är det så många barn, och många fröknar. Här var det bara hon och vi (och hennes man Uno & katten Silvia). Vi brukade gå ut på picknick, fick alltid hemlagad & god mat, gjorde utflykter med de andra dagmammorna och deras barn och var man ensam kvar på eftermiddagarna (det var det bästa - varje morgon frågade alla "vem ska va kvar sist?", i hopp om att det skulle vara en själv) så fick man välja valfritt spel och så spelade man det med Tyra. Hon blev aldrig arg, hur busiga vi än var.

Vi gick alltid promenader och vi fick alltid välja lekpark. Var vi snälla och åt upp all mat så fick vi samsas om en film och titta på den - i vardagsrummet som vi annars aldrig fick vara i. Nu på efterhand så var det nog mest för att inte störa Uno, som brukade komma hem och äta och ta en middagslur. En gång klämde hon fingrarna i sin tvättstugedörr så hon blev sjukskriven i ett par veckor och då portionerades vi barn ut till någon av de andra dagmammorna. Jag hamnade hos Maggan. Där fick man pannkakor. Hon höll till borta i Gula Pakistan (Mjölbys invandrarområde), och inte för att vara rasistisk eller något sånt nu - men vilket jävla liv det var. Inte tyst en sekund. Jag som var van vid frid & fröjd och lugna lekar (eller ja, lugna och lugna - barn leker väl aldrig lugnt, men jämfört med det här så...). Jag brukade gå undan och sätta mig för mig själv. Trivdes aldrig där. Men som tur var kom vi ju tillbaka till Tyra ganska snart. Hon hade blå fingrar. Men ändå lagade hon god mat och spelade spel med oss.

Hon var som en liten mormor för oss allihop. Vi blev så bra omhändertagna och jag är väldigt tacksam för att jag fick vara hos henne som barn. Hon var fantastisk.

 
 

1. Hela gänget och Skogsmulle! Jag är ungen med blommig jacka och rosa mössa.
2. Påskfirande i "Lokalen". Randigt och rutigt i en kombination kändes helt rätt vid tillfället.
3. Freja, jag och Josse tyckte om att klä ut oss i Unos vilorum/vårt lekrum.
4. Luciafirande i "Lokalen".

Nu börjar House!

Kollade på I Rymden Finns Inga Känslor, innan jag somnade igårkväll. Den var, för att vara en svensk film, helt underbar. Tyckte jättemycket om den. Fin, skrattig och lite lagom speciell. Den måste ni se.



Och Bill Skarsgård gjorde rollen som Simon hur bra som helst, väldigt härlig. Ännu en talang i Skarsgård-skaran.

Jag mår bättre nu. Eller nej, egentligen inte. Fast jo, rent allmänt mår jag mycket bättre. Men jag är ledsen över att tiden inte räcker till. Jag tycker att jag och Erik aldrig hinner träffas. Visst ses vi varje helg, men det är inte mycket för det blir snarare en halv helg eftersom det alltid är nån av oss som ska iväg eller liknande. De senaste helgerna och de närmsta att komma så jobbar han en del. Och då blir det liksom inte så mycket. Nästa helg exempelvis, så jobbar han på söndagen. Och jag ska på tack-fest på lördagen. Egentligen vill jag inte gå, har ingen lust överhuvudtaget (min festpepp är long gone kan man säga). Och då lär det vi bara hinna ses på fredagkvällen och ett tag på lördagen. Fast han lär ha match någon av dagarna och då blir det ännu mindre. Vill ju på ett sätt gå på tack-festen för att umgås med mina vänner, men det känns som att jag vill och behöver prioritera mitt förhållande. Och med mitt dåliga samvete och med min bestlutsångest så kommer det här att bli en jobbig vecka. Längtar tills den dagen vi bor ihop och jag vet att jag får träffa honom varje dag ändå. Utan att behöva prioritera, det blir bara så liksom.

Nej, nu gaskar jag upp mig. Jag har ju fått många pussar i helgen ändå. Och det är guld värt. Blir bara mer och mer kär ju längre tiden går. Underbart.

Verkar som att den här dagen kommer suga lika mycket som de två tidigare. Erik är sjuk och jag får alltså klara mig själv ikväll igen. Mår fan sämst. Vet inte varför, men känner mig superdeppig och gråtfärdig hela tiden. Nej, det är inte menstime. Men jag vill bara gå och gräva ner mig. Usch, hatar att må såhär.

Har haft två ganska så sugiga dagar. Har känt mig riktigt jävla dålig, och varit otroligt arg och besviken. Men jag börjar komma tillbaka upp från helvetet igen i alla fall. Ville inte gå till skolan överhuvudtaget idag, men jag bet ihop och gick dit i alla fall. Och det blev faktiskt bra. Fick annat att tänka på, och jag har ju mina fina vänner som piggar upp mig. Så det var nog tack vare det som jag började känna att det faktiskt börjar vända nu.

Imorgon kommer min blivande sambo hit och sover här. Ska bli väldigt skönt att få ligga och tycka synd om mig själv i hans famn ett tag. Han gör mig alltid glad, så efter imorrn är jag förmodligen den gamla vanliga Emma igen. Förstår inte riktigt hur han gång på gång kan få mig glad på två sekunder, en otrolig egenskap måste jag ju säga.

Har haft en bra helg. Som vanligt! Alla mina helger är superduper nu för tiden.

Fredagens bravader slutade tidigt då jag hade en trött och full pojkvän som ville åka hem. Jag hade gärna stannat och haft roligt med mina tjejisar, men jag ville åka hem och mysa liiite mer än vad jag ville dansa, så vi åkte hem. Partykillers. Väl hemma - inget mys, bara snark. Inte för min del då. Jag låg där. När jag väl somnade (utan öronproppar!) så kommer en full kille och ska trängas med mig, på min sida av sängen. Jag kan inte sova så tätt inpå någon så jag ber honom att flytta på sig. Gör han det? Nej. Okej, jag flyttar in mig - JESUS. Min kära älskling hade spillt vatten i halva sängen. Jag gick upp och kissade. Oj då, vatten i köket. Oj då, vatten i hallen. Oj då, en upp- och nervänd väska utspridd i hallen. Jag blev lite sur (okej, svinsur). När jag kom tillbaka låg en strandad val i sängen, gick inte att rubba. Jag gav upp och la mig i soffan. Sov asgött ett par timmar. Vaknar av att jag mår illa och svettas som en gris. Klär av mig, sliter bort filtar & täcken och försöker sova. Kan inte. Hör snarkningar ett par meter bort. Hade inga öronproppar med mig. Somnade till och från. Och så höll det på. Var jävligt tjurig hela natten. Men jag kan inte vara sur länge på Erik. Jag älskar honom för mycket. Han får mig alltid glad på två röda. Han skämdes dagen efter, helt onödigt - kunde ju lika gärna varit jag. Och jag älskar inte honom mindre för att han råkade bli lite väl förfriskad och snarkade. Han är bäst ändå.

Igår var vi på kalas. Åt jättegod mat, pratade och hade roligt. Kom hem sent. Idag har han spelat match och jag åkte till far. Myste med mina skruttar, kollade på handboll och sisådär. Nu är jag trött och tänkte sova.

Hoppas att min man inte blir arg på mig för att jag skrev om fredagsincidenten. Nej, det kan han inte. Jag är för söt. (dessutom har jag ett läsarantal på mindre än 10 pers, så det är inte så farligt). Ingen bild blir det heller. Jag är så jävla tråkig.

Jag nämnde ju häromdagen att jag är en väldigt blödig person. Idag höll jag på att börja gråta när vi gav vår svenska/religionslärare Ulla en avskedspresent för att hon slutar idag. Hon blev rörd och fällde ett par tårar, och visade en sida av sig själv som ingen av oss sett förut. Det var en väldigt mysig stund. Hela klassen fick kramar, hennes arbetslag kom in och gav henne en present och hon berättade en massa anekdoter från sitt liv - som hon alltid gör, och som alltid är så härligt att lyssna på. Jag kommer att sakna henne jättemycket. Hon är den lärare vi har haft konstant sen i ettan, och hon känner oss så väl. Lilla fina Ulla.

Efter skolan, kl 10 ungefär, åkte jag och Madde ner till stan en sväng i hopp om att hitta någe snyggt till kvälla. Jag köpte en tshirt på JC för 20 spänn, rätt värt. Sen så köpte jag en BH, för 80 spänn på Lindex och sen lite smycken för under en 100-lapp. Kändes helt okej faktiskt.

Ikväll blir det skoj, förhoppningsvis. Ut och fira Sebbe, dricka alkohol och ha roligt. Innan dess ska jag köra bil och plugga teori (inte så mycket idag dock, har suttit varenda jävla dag på den där körskolan den här veckan, så jag känner att jag är värd att sitta en liiite kortare stund än vanligtvis).

Började läsa en ny bok igår. Stalins Barn heter den. Verkar faktiskt väldigt bra. Djup och ganska tung, känns det som redan nu. Men såna böcker tycker jag om.


Hatar mig på den här bilden, men mina bäztizar är ju fina!

Jag är en otroligt blödig person. Jag har lätt till tårar och gråter vid många tillfällen. Filmer, avsked, ilska, musik och ja, listan kan göras lång. Jag är en sån person som gråter ögonen ur mig till Titanic, fast vem gör inte det. Och videon här nedanför kan vara den video jag tjutit till mest, någonsin. Jag har sett den många gånger, och tårarna rinner lika mycket varje gång. Direkt när den första tjejen börjar gråta känner jag hur det rycker i ögonen på mig. Jag får en klump i halsen. Hjärtat knyter sig lite grann och sen vid den lilla tjejen vid 1.30, då brister det. När man ser på henne hur chockad hon blir och att hon knappt kan hålla sig från att gråta. Då är det kört. Då tjuter jag konstant tills det att klippet är slut. Vid alla barn som gråter, gråter jag lite extra. Jag vet inte varför just det här klippet är så känsligt att jag tjuter halvt ihjäl mig. Det är helt enkelt så himla...fint. Eller något. Vackert. Och jag blir så jävla berörd av alla dessa människor.

Den som kan se det här klippet utan att gråta, har fan ett hjära av stål! Försök att hålla emot. Det är klippt omöjligt.