Back in the days
Idag träffade jag min gamla dagmamma Tyra på Ica. Hon har alltid varit gammal, men ändå sett likadan ut. Jag tycker inte att hon ser äldre ut idag än vad hon gjorde för 15 år sedan när jag gick hos henne. Jag gick inte på dagis när jag var liten, varför vet jag inte. Men jag gick hos dagmamma med ungefär 4 andra barn (först var det ett par stycken till, men de var äldre än oss så tillslut var det bara vi fem kvar). Vi var en rolig liten skara. Jag älskade det. Man fick mycket uppmärksamhet och samtidigt lärde man sig att vara självständig och blev behandlad så individuellt. På ett dagis är det så många barn, och många fröknar. Här var det bara hon och vi (och hennes man Uno & katten Silvia). Vi brukade gå ut på picknick, fick alltid hemlagad & god mat, gjorde utflykter med de andra dagmammorna och deras barn och var man ensam kvar på eftermiddagarna (det var det bästa - varje morgon frågade alla "vem ska va kvar sist?", i hopp om att det skulle vara en själv) så fick man välja valfritt spel och så spelade man det med Tyra. Hon blev aldrig arg, hur busiga vi än var.
Vi gick alltid promenader och vi fick alltid välja lekpark. Var vi snälla och åt upp all mat så fick vi samsas om en film och titta på den - i vardagsrummet som vi annars aldrig fick vara i. Nu på efterhand så var det nog mest för att inte störa Uno, som brukade komma hem och äta och ta en middagslur. En gång klämde hon fingrarna i sin tvättstugedörr så hon blev sjukskriven i ett par veckor och då portionerades vi barn ut till någon av de andra dagmammorna. Jag hamnade hos Maggan. Där fick man pannkakor. Hon höll till borta i Gula Pakistan (Mjölbys invandrarområde), och inte för att vara rasistisk eller något sånt nu - men vilket jävla liv det var. Inte tyst en sekund. Jag som var van vid frid & fröjd och lugna lekar (eller ja, lugna och lugna - barn leker väl aldrig lugnt, men jämfört med det här så...). Jag brukade gå undan och sätta mig för mig själv. Trivdes aldrig där. Men som tur var kom vi ju tillbaka till Tyra ganska snart. Hon hade blå fingrar. Men ändå lagade hon god mat och spelade spel med oss.
Hon var som en liten mormor för oss allihop. Vi blev så bra omhändertagna och jag är väldigt tacksam för att jag fick vara hos henne som barn. Hon var fantastisk.
1. Hela gänget och Skogsmulle! Jag är ungen med blommig jacka och rosa mössa.
2. Påskfirande i "Lokalen". Randigt och rutigt i en kombination kändes helt rätt vid tillfället.
3. Freja, jag och Josse tyckte om att klä ut oss i Unos vilorum/vårt lekrum.
4. Luciafirande i "Lokalen".
Vi gick alltid promenader och vi fick alltid välja lekpark. Var vi snälla och åt upp all mat så fick vi samsas om en film och titta på den - i vardagsrummet som vi annars aldrig fick vara i. Nu på efterhand så var det nog mest för att inte störa Uno, som brukade komma hem och äta och ta en middagslur. En gång klämde hon fingrarna i sin tvättstugedörr så hon blev sjukskriven i ett par veckor och då portionerades vi barn ut till någon av de andra dagmammorna. Jag hamnade hos Maggan. Där fick man pannkakor. Hon höll till borta i Gula Pakistan (Mjölbys invandrarområde), och inte för att vara rasistisk eller något sånt nu - men vilket jävla liv det var. Inte tyst en sekund. Jag som var van vid frid & fröjd och lugna lekar (eller ja, lugna och lugna - barn leker väl aldrig lugnt, men jämfört med det här så...). Jag brukade gå undan och sätta mig för mig själv. Trivdes aldrig där. Men som tur var kom vi ju tillbaka till Tyra ganska snart. Hon hade blå fingrar. Men ändå lagade hon god mat och spelade spel med oss.
Hon var som en liten mormor för oss allihop. Vi blev så bra omhändertagna och jag är väldigt tacksam för att jag fick vara hos henne som barn. Hon var fantastisk.
1. Hela gänget och Skogsmulle! Jag är ungen med blommig jacka och rosa mössa.
2. Påskfirande i "Lokalen". Randigt och rutigt i en kombination kändes helt rätt vid tillfället.
3. Freja, jag och Josse tyckte om att klä ut oss i Unos vilorum/vårt lekrum.
4. Luciafirande i "Lokalen".
Kommentarer
Trackback
