Jag har världens tråkigaste blogg
Jag mår bättre nu. Eller nej, egentligen inte. Fast jo, rent allmänt mår jag mycket bättre. Men jag är ledsen över att tiden inte räcker till. Jag tycker att jag och Erik aldrig hinner träffas. Visst ses vi varje helg, men det är inte mycket för det blir snarare en halv helg eftersom det alltid är nån av oss som ska iväg eller liknande. De senaste helgerna och de närmsta att komma så jobbar han en del. Och då blir det liksom inte så mycket. Nästa helg exempelvis, så jobbar han på söndagen. Och jag ska på tack-fest på lördagen. Egentligen vill jag inte gå, har ingen lust överhuvudtaget (min festpepp är long gone kan man säga). Och då lär det vi bara hinna ses på fredagkvällen och ett tag på lördagen. Fast han lär ha match någon av dagarna och då blir det ännu mindre. Vill ju på ett sätt gå på tack-festen för att umgås med mina vänner, men det känns som att jag vill och behöver prioritera mitt förhållande. Och med mitt dåliga samvete och med min bestlutsångest så kommer det här att bli en jobbig vecka. Längtar tills den dagen vi bor ihop och jag vet att jag får träffa honom varje dag ändå. Utan att behöva prioritera, det blir bara så liksom.
Nej, nu gaskar jag upp mig. Jag har ju fått många pussar i helgen ändå. Och det är guld värt. Blir bara mer och mer kär ju längre tiden går. Underbart.
