honsprangvilse

Jag mår bättre nu. Eller nej, egentligen inte. Fast jo, rent allmänt mår jag mycket bättre. Men jag är ledsen över att tiden inte räcker till. Jag tycker att jag och Erik aldrig hinner träffas. Visst ses vi varje helg, men det är inte mycket för det blir snarare en halv helg eftersom det alltid är nån av oss som ska iväg eller liknande. De senaste helgerna och de närmsta att komma så jobbar han en del. Och då blir det liksom inte så mycket. Nästa helg exempelvis, så jobbar han på söndagen. Och jag ska på tack-fest på lördagen. Egentligen vill jag inte gå, har ingen lust överhuvudtaget (min festpepp är long gone kan man säga). Och då lär det vi bara hinna ses på fredagkvällen och ett tag på lördagen. Fast han lär ha match någon av dagarna och då blir det ännu mindre. Vill ju på ett sätt gå på tack-festen för att umgås med mina vänner, men det känns som att jag vill och behöver prioritera mitt förhållande. Och med mitt dåliga samvete och med min bestlutsångest så kommer det här att bli en jobbig vecka. Längtar tills den dagen vi bor ihop och jag vet att jag får träffa honom varje dag ändå. Utan att behöva prioritera, det blir bara så liksom.

Nej, nu gaskar jag upp mig. Jag har ju fått många pussar i helgen ändå. Och det är guld värt. Blir bara mer och mer kär ju längre tiden går. Underbart.

Sitter och försöker bank in lite naturkunskap i mitt lilla huvud. Det går inge bra. Dels för att aminosyror, fetter, celler, osmos och allt sånt där är så förbannat tråkigt. Och dels för att det är svårt att komma ihåg alla olika grejer. Men jag försöker att få en överblick över det hela i alla fall. Belönar mig själv med en bit chilichoklad från Lindt då och då. Var nere på stan med lilla syster förut, hon tjatade till sig både det ena och det andra. Tur att jag är en sån snäll storasyster. Själv fick jag en randig tröja, har typ inga vettiga sådana längre, och ett nagellack från OPI. Tycker inte om att lägga 150 kr på nagellack egentligen, speciellt inte så ofta som jag köper nya, men OPI har så fina. Flera av mina favoriter kommer därifrån. Färgen jag köpte idag heter "The show must go on!" och är från serien Burlesque. Intressant va?

Ser fram emot helgen som kommer nu. Vi är nämligen ett gäng på typ 1000 pers som ska ut och fira herr Sebastian, min kära vän Maddes pojkvän, som fyller 20 år. Så det blir jag och Erik och Madde och Amanda och en hel drös med kompisar till Sebbe & Erik som ska med. Dessutom har jag hört att Eriks kusin Sofie, som också fyller 20, och hennes kompisar också ska med. Det blir fullt ös medvetslös helt enkelt (kanske det fulaste uttrycket någonsin?). Dagen efter ska vi på kalas hos tidigare nämnd kusin. Ska inte dricka så mycket, för då blir jag så satans jävla bakis. Och vill inte gå på kalas och träffa pojkvänssläkt när jag är bakfull. Dessutom ska vi antagligen få skjuts hem av Eriks mamma på fredagen, och man vill ju vara respektabel menar jag. Vore pinsamt att lägga en spya i bilen menar jag.

Usch, vilket blaha inlägg det här blev. Kanske kirrar till något roligare med bilder senare. Men jag skrev faktiskt detta för alla mina läsares skull, på begäran.

Idag har jag gjort ett oerhört dyrt köp. Nämligen min balklänning. Och tro det eller ej, men det blev en grön. Trots att jag sa att jag inte ville ha en. Men den här hade en fin grön, ingen mesig och ingen spyfärdig. Men grön. Och lite glittrig. Fast glittrig är fel ord. Lite tyll som sticker ut från sidan och fin knytning där bak. Låter som världens white trash-klänning. Hjälp det kanske det är också... Nej det är det inte, jag tycker om den jättemycket. Ska åka in snart igen och ta mått och greja då den var en storlek för stor. Köpte skor till den också, ett par små, enkla, svarta pumps med en ganska liten klack (kommer aldrig kunna gå runt en hel dag i klack högre än 3 cm, vill heller inte ha ballerinaskor). En annan rolig sak är att ingen annan på Mjölby-balen kommer ha en likadan. Dom hade bara den här och en i orange, men den som var orange var såld till nån annan. Alltså är jag ensam med både färg och modell (för jag tror inte att någon annan kommer ha den färgen jag har, varför ska jag alltid välja så konstigt?). Fast det blir nog kul. Jag tycker om den. Men ni får inte se. Inte för att ni kan köpa en likadan (ha-ha) men nej. Den kostade nästan 4000. Plus skor, plus hår, plus väska, plus anmälningsgrej, plus plus plus. Kommer ju att lägga ut minst 5000 på den här jävla balen i alla fall. Hoppas att det är värt det. Hon i affären sa dessutom att Erik inte får ha nåt annat än smoking eller frack på sig (annars skulle jag överglänsa honom), ska framföra detta ikväll och se vad han säger när han kommer få hyra en sådan. He he he.

Det luktar kål i hela lägenheten (skrev kol först..). Mamma och mormor gör kålpudding. Så jävla vidrigt. Luktar och smakar röv. Tror jag, kan inte uttala mig om det egentligen. Illa är det i alla fall.

Imorrn ska jag köra bil. Med pappa och Danteliten.


Undra hur svårt det är att få in ett träd i inredningen. Bygger man huset runt trädet? Får man myror i huset? Tänk om trädet växer? Vad gör man om man tröttnar på trädet? Tappar trädet löv på hösten och växer det ut nya på våren? Inte vet jag. Men fint ser det åtminstone ut att vara. Tur att Erik vill bo på landet, då kan vi kanske hitta ett fint litet träd att bosätta oss runt.

För ungefär ett halvår sedan hade jag hår enda ner till midjan, eller ja kanske kortare. När håret var blött så var det ner till midjan, när det var lockigt men torrt var det mer "ihoptryckt" och därmed kortare, när det var plattat och torrt så var det också kortare men ändå längre än när det var lockigt. Det var svart, långt och tjockt. Mängder av hår. Jag hade sparat ut håret i flera år. Frisörbesök gjorde jag sällan, en gång i halvåret om ens det. Håret var så otroligt slitet, men trots det fick jag alltid komplimanger för att jag hade så fint hår. Det blev lite som min signatur. "Hon med det långa, svarta håret", det var jag. Jag träffade Erik när jag hade mitt långa hår. Han tyckte jag var snygg. Sen om det berodde på helheten eller håret, det vet jag inte. Men håret var ju ändå en del av helheten. En ganska stor del (bildligt talat). Såhär såg det ut:

  

Den första bilden är dock tagen för ett år sedan.

För ett par månader sedan blev jag så otroligt trött på mitt hår. Det var långt, trassligt och gjorde ont att borsta. Det var allmänt tungt och inga frisyrer blev fina (jag är usel på att göra frisyrer - så det var svårt redan innan). Så jag bestämde mig för att klippa mig. En liten bit i alla fall, kanske 7 cm. Sedan var jag även trött på färgen. Jag vill inte vara svarthårig. Så det skulle jag också göra något åt. Jag beställde en tid, gick dit och hon frågade vad jag ville göra. Försökte förklara hur jag ville ha det och att jag var trött på det hela. Slutade med att jag gjorde en massa slingor (som fick en bra färg direkt, bra hårkvalité minsann) och klippte av ca 20 cm av mitt hår. Det blev kort och jävligt snyggt. Har aldrig varit så nöjd med mitt hår som jag är nu för tiden. Och äntligen är det inte svart längre. Eller jo egentligen eftersom det bara är en massa slingor. Men man lurar ögat lite så det ser mer brunt ut. Så här ser det ut nu:

Har ingen vidare bra bild på färgen, men det är massa nyanser av brunt kan man säga. Har som sagt aldrig varit mer nöjd. Och en sak som är säker är att jag aldrig mer kommer att färga håret svart, och jag kommer aldrig mer att låta mitt hår växa ut så långt.